Min dag

Idag har jag varit i skolan från 9-16. Sen blev det "tidiga" bion ikväll..
 
Dagens positiva:
  • Solen fortsätter skina.
  • Vi hade en jättebra föreläsare idag.
  • Johan Falk - kodnamn Lisa, jättebra film!
  • FIIN FAMILJ!
Dagens negativa:
  • Vad tusan går man på föreläsning för om man ändå bara ska sitta och prata och störa alla andra? Jag blir så less på det.
  • Om man ska lära upp någon i kassan sätter man inte den personen själv när det är högtryck på bion. 2 stycken i kassan varav en som inte kunde ett smack så den andra fick stå och hjälpa till även i dennes kassa. Vi stod i kö i en halvtimme (!) med 5 stycken före oss när vi kom dit. Bra jobbat SF!
  • Johannes kvartsfinal blir i Göteborg. Damn it!
  • Ok, den här får ni läsa frivilligt! Min mage har mått dåligt i form av förstoppning sedan min operation och när jag och Andreas satt på nian och åt på em idag svällde den upp till en ballong och jag trodde seriöst att jag skulle få bristningar på magen för att skinnet var så spänt. Jag fick så ont och kände att jag bara måste gå på toa och vi bestämmer oss för att skynda oss till Andreas mamma för att vi ändå skulle dit. Vi tar hissen upp till parkeringshuset i nian (ni vet den med glasfönster ut mot gallerian) och vad tror ni händer halvvägs upp? Jo hissen stannar.. Jag så skitnödig så att jag inte vet var jag ska ta vägen i en hiss med glasfönster ut mot hela Gävle och den STANNAR! Jag har aldrig tidigare suttit fast i en hiss och så händer det i just den här läget. Jag är en sån som normalt kan hålla mig i flera dagar om det skulle vara så men allt var ju inte riktigt som vanligt efter operationen och så. Jag får upp bilder i huvudet hur jag sitter där och skiter i hissen för att det aldrig kommer någon och släpper ut oss, och hela gallerian står och skrattar åt mig. Det var slut på batteri på telefonerna och ringknappen i hissen ville inte funka. Efter mycket om och men svarar de äntligen i hisstelefonen och de lovar att skicka ut någon... Paniken hinner verkligen sprida sig i mig men så när vi väl lagt på startar hissen igång igen efter vad som kändes som en evighet. Aldrig. Mer. Poopelish. I. En. Hiss.

 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0