Amerikanska ambassaden
Sådär ja.. då var amerikanska ambassaden också avklarad!
Thomas blev tvungen att jobba så Andreas ställde upp som sällskap/chuafför istället.. Jag skulle vara där halv 10 så vi åkte vid halv 7 för att vara säker på att hinna dit i tid. Och det var tur att vi åkte när vi gjorde för det var en timmes bilkö i Sthlm så jag kom ganska precis.. när jag kom dit fick man stå ute i kö för det var massa folk där. Sen fick man gå in en och en från kön till säkerhetskuren och så fick man visa pass, lägga ifrån sig smycken och mobil och allt och köra igenom en sån där grej som finns på flygplatser. Och så fick man gå igenom en sån där metalldetektor och så kände dom på en så man inte hade något på sig. Jag var helt chockad vad seriöst det var :S Man fick inte ta med sig något annat än papperna man skulle få påskrivna och det man hade på sig.. Mobil och väska och allt fick man lämna ingången. Haha amerikanare alltså ;)
Väl där inne fick man vänta en timme kanske och sen tog intervjun typ tre minuter.. dom frågade lite frågor kort, typ om man kände några i USA sen tidigare, vad man skulle göra där och lite sånt. Sen sa hon att jag blev godkänd och så skrev hon under. Så om nån vecka så kommer passet och visumet hemskickat!
När jag var klar så hade bilen laddat ur så vi fick föröska hitta någon som kunde hjälpa oss.. Och det tog timmar! Stockholmare är ju inte kända för att vara trevliga och hjälpsamma direkt.. Så vi frågade folk om startkablar, ringde taxi för att försöka få hjälp men inga kunde. Och det skulle kosta 1000 spänn för att ringa bergargrejset och få hjälp, och det kändes ovärt! Men tillslut, efter att ha stannat typ 50 pers så ringde tillslut en gubbe till sin kompis så kom han och hjälpte oss. Supergulligt! Så hem kom vi tillslut, bara några timmar senare..
Det var min dag.
Thomas blev tvungen att jobba så Andreas ställde upp som sällskap/chuafför istället.. Jag skulle vara där halv 10 så vi åkte vid halv 7 för att vara säker på att hinna dit i tid. Och det var tur att vi åkte när vi gjorde för det var en timmes bilkö i Sthlm så jag kom ganska precis.. när jag kom dit fick man stå ute i kö för det var massa folk där. Sen fick man gå in en och en från kön till säkerhetskuren och så fick man visa pass, lägga ifrån sig smycken och mobil och allt och köra igenom en sån där grej som finns på flygplatser. Och så fick man gå igenom en sån där metalldetektor och så kände dom på en så man inte hade något på sig. Jag var helt chockad vad seriöst det var :S Man fick inte ta med sig något annat än papperna man skulle få påskrivna och det man hade på sig.. Mobil och väska och allt fick man lämna ingången. Haha amerikanare alltså ;)
Väl där inne fick man vänta en timme kanske och sen tog intervjun typ tre minuter.. dom frågade lite frågor kort, typ om man kände några i USA sen tidigare, vad man skulle göra där och lite sånt. Sen sa hon att jag blev godkänd och så skrev hon under. Så om nån vecka så kommer passet och visumet hemskickat!
När jag var klar så hade bilen laddat ur så vi fick föröska hitta någon som kunde hjälpa oss.. Och det tog timmar! Stockholmare är ju inte kända för att vara trevliga och hjälpsamma direkt.. Så vi frågade folk om startkablar, ringde taxi för att försöka få hjälp men inga kunde. Och det skulle kosta 1000 spänn för att ringa bergargrejset och få hjälp, och det kändes ovärt! Men tillslut, efter att ha stannat typ 50 pers så ringde tillslut en gubbe till sin kompis så kom han och hjälpte oss. Supergulligt! Så hem kom vi tillslut, bara några timmar senare..
Det var min dag.
♥ ♥ ♥
Kommentarer
Trackback