För jag var såååååå nära att köra ner i diket på vägen hem.. Det var en stor bil som körde om mig och när den körde om gled jag ut i modden. Och bilen vred sig helt ut tvärs över vägen och bakdelen var halvt nere på höger sida. Det skrapade som tusan mot baksidan av bilen av all snö som är bortskrapad. Jag var så himla rädd och bara skakade. Och "bromsa inte, bromsa inte" dunkade i mitt huvud. Körläraren sa ju att får man sladd är bromsa det sista man ska göra. Så jag gasade av någin anledning, i ren panik. Och så vred jag upp bilen, och då fick jag sladd åt andra hållet, men sen rätade bilen ut sig. Kändes som att det tog hur lång tid som helst.. Jag kände att jag ville stanna för att jag skakade så himla mycket, men gjorde det inte för att jag visste då att jag aldrig hade kört mer. Så jag körde hem ändå, från Hästbo. Skakade hur mycket som helst och tårarna bara rann. Ush!!!
 
Så nu ska jag köra till pappa med, bara för att jag inte ska bli ÄNNU mer skrajsen för att köra. Jag var ju rädd redan innan det här hände liksom, tror inte saken gjorde det bättre.. Såna som jag borde inte få körkort!
Eller jo, iofs klarade jag ju det utan att köra ner i diket. Jag kanske är duktig ändå? ;)

Ska till Håkan om ett tag. Han fyller ju 19. GRATTIS!